Upphovsmän Gehrmans - upphovsmännens länk till musiklivet

Carl-Bertil Agnestigs betydelse för ungas musicerande kan inte överskattas. Vi spelar piano och hans andra pedagogiska utgåvor har sammanlagt används av över en miljon unga musikanter.

Hugo Alfvén hör till de mest kända och älskade svenska tonsättarna. Hans produktion är rik och består främst av virtuos orkestermusik, romantiska solosånger och folkliga körsånger.

Atterbergs musikaliska styrka sträcker sig från klara, ljust melodiska satser i intimt format till stort gestaltade symfoniska verk. Att utforma levande substantiella stämmor såväl i den melodiska förgrunden som i ackompanjemangens omkringliggande skikt var en strävan han hårt höll fast vid.

Franz Berwald räknas numera till Sveriges största tonsättare genom tiderna. Inte minst i sina symfonier och i sin kammarmusik framstår han som en förgrundsgestalt inom 1800-talets nordiska musikskapande.

Karl-Birger Blomdahl var en dynamisk naturkraft som med tiden utvecklades till vår ledande musikdebattör. Han var en stark personlighet som arbetade intensivt på många fält. Han kämpade för att grunda en elektronmusikstudio i Stockholm (EMS) och för att omforma radions musikerresurser till en fullvuxen symfoniorkester med egen studio. Han hävdade starkt den moderna musikens hemortsrätt i radio och på konsertprogram.

Johan Bodin Eriksson är en flerfaldigt prisbelönad musiker och slagverkspedagog. Sedan 1991 arbetar han i Härnösand och är konstnärlig ledare för Härnösands slagverksensemble, en gymnasial ensemble som har utvecklats till en av västernorrlands största publikmagneter för nutida musik.

Tobias Broström beskriver sin musik som fylld av hets och kraft som uppträder i attacker och vågor. Även om rytmen är en viktig komponent i Tobias musik - han är själv slagverkare - är han en utpräglad harmoniker.

Det är svårt att se tydliga perioder i Börtz skapande. I detta avseende skiljer han sig från andra samtida nordiska tonsättare som Per Nørgård och Sven-David Sandström. Liksom hos Börtz stora förebild Bruckner handlar det om en kontinuerlig utveckling, där hans redan från början särpräglade personstil hela tiden berikats av nya erfarenheter.

Som arrangör och kompositör av framför allt musik för barn och ungdom har Anna Cederberg-Orreteg blivit mycket uppskattad av körledare och musiklärarkolleger.

Jörgen Dafgård fick sitt stora genombrott när hans orkesterverk Veils/Slöjor år 2000 belönades med första pris i Berwaldhallens kompositionstävling. Inom loppet av ett år kom Veils att framföras vid sammanlagt fyra välbesökta konserter, först av Radiosymfonikerna och därefter med Göteborgs Symfoniker.

Eklunds konstnärliga temperament är sammansatt av aggressivt laddad kraft och av en klagande inåtvänd anda. Lika uppenbar är humorn - men inte heller den är någon entydig egenskap: den pendlar mellan det skojfriskt burleska och mer komplicerat groteska utbrott. Tekniskt arbetade Eklund övervägande med tydlig enkel rytmik och en långt driven melodigestaltning.

Hans musik griper tag om hjärtat och når in i själen – musikens själ. Hans personliga väg går inåt, mot det gudomligas kärna och utåt, mot det universella.

Ensemble Yria är en ensemble med rytmiklärare utbildade på Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. De är aktuella med Längre än längst – en musikbok om rymden samt separat CD med musiken från föreställningen.

Redan i slutet på 40-talet gjorde Bobbie Ericson några smärre försök att få några melodier publicerade, men förläggarna visade sig ganska ointresserade. Det var tillfälligheternas spel som gjorde att Bobbie Ericson vid "mogen" ålder - 34 år - fick ett genombrott.

Gunnar de Frumerie uppnådde en stark position i den svenska musiken tack vare sin frodiga fantasi som inspirerats av flera källor. Skiftande folkmusikaliska idiom hör dit liksom flera element inom den konstmusikaliska traditionen, t ex barockens danssviter, variationsformer samt klassicismens eleganta och friska musikalitet.

Haglund är på sätt och vis en romantiker, men musiken saknar fåfänga och den befinner sig långt bortom nyromantikernas kyliga tillämpning av effekter. I en träffande formulering har Erik Wallrup istället talat om hur Haglunds musik ”stämmer” sina lyssnare, som man stämmer ett instrument.

Gunnar Hahns specialområde är folkmusik. Hans erkänt skickliga arrangemang har under decennier glatt såväl publik som musiker. Som solist och i ensembler som Spelmanskvartetten och Folkdansorkestern har han spelat i alla delar av Sverige. På visans område - både profan och sakral - har han samarbetat med poeterna Lennart Helsing, Evert Taube och Bo Setterlind.

Bo Hanssons musik framförs både i Sverige och utomlands och ett stort antal av hans kompositioner är förlagda och dokumenterade på skiv- och radioinspelningar. Under 2005 kom hans senaste CD "Differences" med musik komponerad mellan 1996 och 2005.

"Jag är så gammaldags att jag skriver symfonier" ska Halvor Haug en gång ha sagt lite ironiskt. Det råder ingen tvekan om att Haugs musik har djupa rötter i den skandinaviska symfoniska traditionen. Från dessa rötter har det vuxit fram en musikalisk värld full av starka känslor, drama och intellekt, som tillsammans speglar kompositörens personlighet, känslor, temperament, styrka och originalitet.

Johan Hugosson växte upp i Lund i en musikalisk familj. Han studerade piano i Köpenhamn vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium och senare vid Royal College of Music i London. Vid RCM vann Johan både Chopin och Beethoventävlingen innan han tog sin Postgraduateexamen.

Att överträda gränser, musikaliska såväl som hierarkiska, är något av ett signum för tonsättaren Fredrik Högberg.

Gunnar Idenstam, född 1961 i Kiruna, är frilansande konsert-organist, kompositör,arrangör och folkmusiker. 1984 vann han den prestigefyllda improvisationstävlingen "Grand Prix de Chartres" och konserterar sedan dess över stora delar av världen.

Idag är Thomas Jennefelt en av våra mest framförda nutida körtonsättare med närmare 30 efterfrågade verk hos Gehrmans Musikförlag, beställningar från flera svenska körer samt bl a från Bayerische Rundfunkchor, The Swingle Singers, Kammerchor Saarbrücken, Ex Cathedra i Birmingham, Microkosmos (Vierzon) och Musikhochschule Basel.

Karkoff har förverkligat sin passionerade, mycket engagerade konstnärsnatur i en imponerande mängd verk. Den stora formmässiga, konstruktiva kapaciteten har samtidigt snarare befruktat än motverkat hans naturliga känslighet för det impulsiva och ögonblickligt starka.

”Jag strävar efter en enkel, klar, melodisk stil, gärna anknytande till folkton och med fast, rytmisk profil. Harmoniken vill jag ha okomplicerad. Ju äldre man blir, desto klarare kommer man underfund med melodins betydelse.”

Sin utomordentliga skicklighet i tekniskt och formellt avseende, utnyttjade Lars-Erik Larsson i en ständig strävan efter största möjliga enkelhet i de musikaliska uttrycksmedlen. Denna enkelhet i förening med en flödande musikalisk ingivelse och lyrisk-poetisk hållning har gjort Lars-Erik Larsson till en av Sveriges populäraste tonsättare genom tiderna.

I snart sex decennier har Ingvar Lidholm hört till de ledande svenska tonsättarna. Hans produktion är inte omfattande, men de flesta av verken tillhör den levande repertoaren. Förklaringarna ligger inte minst i den kompositoriska skärpan och den personliga integriteten.

Nils Lindberg uppehåller sig i ett musikens gränsland. Han bär triangeln som riddartecken. En spets står för jazzen, en för folkmusiken och en för symfonikern.

Olle Lindberg är sprungen ur den musikaliska dalasläkten med pappa Nils och farfars bror Oskar. Efter några års pianospel på kommunala musikskolan upptäckte Olle popen och gitarrspelets fröjder. Detta ledde så småningom till studier på folkhögskola och efter det musiklärarlinjen på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm kompletterat med studier i musikteori för bl.a. Lars Erik Rosell och Per-Gunnar Alldahl.

Oskar Lindberg hörde till en vitt förgrenad släkt av allmogespelmän och hans eget skapande kom i hög grad att präglas av folkmusiken och naturen kring hans hemtrakter. Hans musik är nationalromantik av bästa märke - med stildrag från Rachmaninov, Sibelius och fransk impressionism.

Melodiernas klara ljus och de livfulla, tydliga utformningarna av hans stycken har lett till att Bo Linde blivit en högt aktad och älskad tonsättare. Hans omsorgsfulla arbetssätt syftade alltid att uppnå ett gediget men också spontant tillgängligt resultat.

Arne Löthman är utbildad vid Musikhögskolan i Stockholm i bl.a. klassisk gitarr. Han har verkat som gitarrist, främst inom jazzgenren, och har även komponerat en hel del kammarmusik.

Rolf Martinsson är idag en av Sveriges internationellt mest framförda tonsättare. Hans musik har de senaste åren framförts i en rad länder med konserter bl a i New York, Wien, Paris, London, Berlin, Zürich, Prag, Madrid och Tokyo.

Arne Mellnäs betydelse som teknisk nydanare och introduktör av avantgardistiska stildrag i svensk musik kan knappast överskattas. Under åren som följde efter det expansiva 60-talet mognade resultaten av hans upptäcktsiver till ett tonspråk med personlig teknik och många slags stämningslägen.

Pär Moberg är tonsättare och musiker främst inom folk- och världsmusikgenren. Förutom att komponera världsmusikinfluerad musik till alla de olika konstellationer han själv uppträder med, såsom Tummel, Grannar, och World Mix Orchestra, är han också flitigt anlitad som kompositör och arrangör.

Eva Nivbrant Wedin fick sin grundutbildning vid Musikhögskolan i Malmö där hon tog rytmikpedagogexamen 1979. Senare fortsatte hon sina studier vid Kungl. Musikhögskolan samt Musikvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Hon har också kompletterat musikstudierna med studier i pedagogik och psykologi vid Linköpings och Stockholms universitet.

Nordqvist komponerade i det lilla formatet, men hans produktion är ändå imponerande stor - åtskilliga av hans omkring tvåhundra solosånger har blivit en omistlig del av den svenska romansskatten.

Gösta Nystroem brukar räknas till den första generationen svenska modernister, alltså till dem som debuterade runt första världskriget och som efter kriget kände starkt behov av att öppna dörrarna till Europa och övriga världen. Nystroem, Hilding Rosenberg, Moses Pergament och andra strävade efter att vädra ut den unkna romantiken och ta del av det nya. De reste till kontinenten och sög i sig fredens optimism och framtidstro, den nya maskinella tidsandan, det fräcka och fräscha i tjugotalets glamour.

Anders Paulsson räknas som en av världens främsta sopransaxofonister. Hans musikaliska bredd demonstreras av att han rör sig lika hemtamt i den klassiska repertoiren, transkriptioner av exempelvis Bach och Mozart, som i originalkompositioner av nutida komponister och i jazz. Hans mästerliga ton har inspirerat många tonsättare att att skriva direkt för honom men Anders Paulsson är också själv en lysande arrangör och kompositör.

Perders musik framförts i ett dussintal länder i Europa och Nordamerika och finns representerad på ett flertal skivbolag. Hans verklista innehåller såväl kammarmusik som orkestermusik, ett stort antal körverk, en konsertmässa och operor.

Med en imponerande verklista av arrangemang och original-kompositioner räknas Lars Petersson till en av våra främsta arrangörer för gitarr, framförallt av musik av populärmusikalisk karaktär.

Allan Petterssons musik står med sitt direkta tilltal och sin bildskapande kraft i en skandinavisk tradition med Carl Nielsen och Jean Sibelius som ledande namn, men hans temperament är intensivare och konflikterna i hans musik bittrare. Han är med sina sexton fullbordade symfonier och sina symfoniskt anlagda konserter för violin och viola en av Sveriges främsta symfoniker under 1900-talet. Allt större uppmärksamhet ägnas numer också hans tidiga produktion av kammarmusik och sånger.

"Kanske rent av mitt intresse för musiken föddes av dikten, ty det var just ordet, det brinnande diktarordet, som satte igång min obevekliga åtrå att komponera". Själv föredrog Rangström att kalla sig "sångdiktare" och det är som en av våra ledande vokaltonsättare han blivit internationellt uppmärksammad.

Karin Rehnqvist är en av Sveriges mest välkända tonsättare, vars musik framförs runtom i världen. Hon komponerar kammarmusik, orkestermusik och vokalt, och arbetar gärna med annorlunda och gränsöverskridande konsertformer.

Georg Riedel är kompositören bakom succéer som "Idas sommarvisa" och "Sjörövar-Fabbe", men en gång i tiden, berättar han, tålde han inte visor.

Den svenska musikens fader

Gunlög Rosén är Sångskafferiets textförfattare - hon har skrivit de flesta av sångtexterna, alla ramsor och merparten av övrig text i böckerna Lilla och Stora Sångskafferiet.

Gustav Rosén har skrivit alla melodier och arrangemang till böckerna Lilla och Stora Sångskafferiet. Han har även skrivit flera av sångtexterna och vissa delar av övrig text i böckerna.

Andan i Hilding Rosenbergs kompositioner kan inte sammanfattas i korta formler; den kan vara högstämd, lyriskt klar likväl som dramatisk och expressiv. I varje verk kan man iaktta koncentrationen och den gedigna utformningen även i de stycken där han visar sitt friskt musikantiska, underhållande kynne.

Marie Samuelssons verk är ofta fysiska och rymmer virtuosa stämmor. För lyssnaren blir musiken rytmiskt spännande och samtidigt nästan impressionistiskt vacker, utan att någonsin frångå den starka skapande övertygelse och konsekvens som blivit hennes kännetecken.

Jan Sandström hör vill våra mest namnkunniga tonsättare även på den internationella musikscenen. Han har särskilt förknippats med den fantasieggande trombonkonserten Motorbike Concerto som framförts världen över av trombonisten Christian Lindberg.

Ingen tonsättare har som Sven-David Sandström präglat det samtida svenska musiklivet. Hans verklista, som räknar runt 300 kompositioner, bevisar inte bara en imponerande produktivitet. Den rymmer också en häpnadsväckande bredd: alltifrån storslagna operor och oratorier till intim körlyrik och kammarmusik.

Albert Schnelzer slog igenom 1998 då han vann tävlingen Morgondagens Tonsättare. 2004 kom det internationella genombrottet med uruppförandet av pianotrion Predatory Dances vid Festival Présence i Paris. Idag spelas hans musik flitigt av orkestrar och kammarmusiker både i Sverige och internationellt.

Skriver man musik vill man också få den framförd. För tonsättaren och organisten Fredrik Sixten verkar detta vara särskilt viktigt. Han berättar att han inte skulle skriva en not om han inte visste att den skulle spelas.

Agneta Sköld är utbildad vid Musikhögskolan i Stockholm och avlade organistexamen 1969 samt kantors- och musiklärarexamen 1973.

Bland Sveriges yngre tonsättare idag har Benjamin Staern en självklar plats. Med det symfoniska verket The threat of war lät han tidigt tala om sig redan under studietiden och har därefter utvecklat flera grenar i sitt musikskapande - stort upplagda orkesterverk, kammarverk, solostycken och rena elektroakustiska stycken.

Wilhelm Stenhammars verk tillhör hörnstenarna i svensk musiklitteratur. Hans tonsättargärning är en av våra rikaste och mest mångsidiga.

Lille Bror Söderlundh var en mångbegåvad musiker som komponerade vismelodier, skrev för revyscenen, för teater, för baletten och för filmen. Han skrev musik för barn men också djupt allvarlig musik. För många är han för evigt känd som viskompositören som skrev melodierna till Nils Ferlins Får jag lämna några blommor, När skönheten kom till byn och andra visor. Han blev hela Sveriges Lille Bror, vida känd och omtalad för sin sång och sitt raffinerade sätt att spela gitarr. Men ”visperioden” omfattade egentligen bara några få år, hela tiden komponerade han också seriös musik. För honom som musikant fanns det ingen grundviktig skillnad mellan visorna och den seriösa musiken.

Åse Söderqvist-Sperings samlingar och pedagogiska metoder för piano har haft stor inverkan på musikundervisningen i landet.

”Genom en unik klangkänslighet förmår Mirjam Tally att kombinera innovation och konstnärlig mognad på ett överraskande direkt sätt." (Kungliga Musikaliska Akademien)

Mirjam Tally har en fascinerande och egenartad klangvärld där inspirationen kommer från många olika håll; nutida konstmusik, folkmusik, jazz, maskin- och fabriksljud. Instrument och röster kombineras med elektroakustiska inslag, elgitarrer och traditionella folkinstrument med symfoniorkester eller kammarensemble.

Tomas Tranströmer, nobelpristagare i litteratur 2011, föddes i Stockholm 1931 och är en av de främsta lyrikerna i sin generation. Ett antal av hans texter finns tonsatta, flera av dem utgivna på Gehrmans Musikförlag.

När Eduard Tubin i all hast lämnade Estland 1944 ansågs han vara Estlands främste tonsättare - ändå förblev han tämligen styvmoderligt behandlad i sitt nya hemland Sverige. Först efter hans död har det vuxit fram ett intensivt intresse för Tubins musik, en musik som förenar folkmusikalisk tradition med slavisk senromantik.

Tonsättare och lyrisk tenor

"Jag försöker ge mina verk aptitretande, originella och mystiska titlar som gör att man blir sugen på att lyssna. Titlarna är ofta hämtade från tavlor av den amerikansk-kenyanska konstnären Wangechi Mutu. Hon målar helt fantastiskt suggestiva collagemålningar med mardrömslika, ofta erotiska motiv. Det är lite vad jag strävar efter att uttrycka i musiken också, pendlandet mellan avsky och fascination."

Som tonsättare hann Adolf Wiklund med en relativt liten, men välformad produktion. Hans temperamentsfulla instrumenteringskonst och hantverksskickligt formade kompositioner är värda all aktning.

Koncentration och rytmisk vitalitet och pregnans är huvuddrag, som är gemensamma för nästan alla verk av Dag Wirén, oberoende av deras karaktär i andra avseenden. Här finns influenser från fransk 1900-talsmodernism och nordisk tradition. Hans musikantiska ådra liksom det gedigna hantverket har gjort honom till en mycket populär tonsättare både hos musiker och publik.