Jacob Mühlrad. Foto: Beatrice Lundborg
Jacob Mühlrad. Foto: Beatrice Lundborg

Mühlrad, Jacob

Ritualer och ceremonier genomsyrar Jacob Mühlrads tonspråk. Ofta ohörda, som i kammarverket Silent Prayer för solofagott och stråktrio som uruppfördes i Berwaldhallen. Eller som föreställningen om livets yttersta metamorfos, gestaltad i orkesterverket On the Verge of Eternity. Men oftast sjungna, som i de många framgångsrika beställningar Jacob Mühlrad komponerat för svenska elitkörer med Radiokören i spetsen. Lagom till sin tjugofemårsdag har han en lång önskelista från Sveriges främsta unga musiker.

Sök efter verk i katalogen »

Jacob Mühlrad är utbildad vid Kungliga Musikhögskolans kompositionslinje efter förberedande studier vid Gotlands tonsättarskola och pianostudier på Royal College of Music i London. Med hans grava dyslexi - ett veritabelt handikapp i hantering av notskrift som Jacob Mühlrad lyckats övervinna - innebar den mångåriga studiegången ett stort risktagande. Detta utanförskap vad gäller hantverket har vidgat perspektiven på tonsättarens roll och uppgift. Samtidigt som det etablerade konstmusiklivet bildar kö för hans kompositioner, har Jacob också sökt sig till andra arenor och samarbetspartners än de gängse.

 Till hans gränsöverskridande samarbeten hör det med Grammisbelönade rapartisten Silvana Imam. Jacob Mühlrad komponerar det symfoniska material som Imam lanserar under sin turnésäsong med klassiska orkestrar. Rap och hiphop fascinerar honom med sin rytmiska fortspinning där han finner länkar till Bach.

Ideologiskt och kulturellt är Jacob en sann ekumeniker, även om hans främsta inspirationskälla förblir den judiska bönen. Barndomens religiösa svärmeri har konsoliderats till en bergfast tro på musikens existentiella väsen och värde, oavsett konfession. 

   Jacob Mühlrad bekänner sig inte till tron på den s.k. absoluta musiken. Studerar han mikrointervall så är det snarare för att komma nära ett folkligt, kanske religiöst färgat uttryck. Den muntliga traditionen äger ett egenvärde som fascinerar honom. Jacob strävar efter att implementera rituella och ceremoniella processer i en musikalisk kontext. Resultatet blir en tonkonst med starkt meditativ suggestion, men ändå fri från upprepning.

   ”Som något abstrakt som blivit konkretiserat över tid. Som pixlar på nära håll, som träder fram i bilder när man träder tillbaka.” Jacob har bland annat komponerat musik som uppförts på National Portrait Gallery i London.

   I orkesterverket On the Verge of Eternity har Jacob Mühlrad sökt föreställa sig den yttersta kanten där liv uppgår i evighet. Han laborerar med friktion mellan två toner och det musikaliska materialet hämtar han från den judiska Torahläsningens s.k. troptecken: små melodiceller som indikerar centrala ord och symboler. En rituell grammatik som ger musiken form.

Den modernistiska och postmoderna musikens ofta stränga anspråk på form och struktur är honom främmande. Däremot är han helt hemmastadd i det tjugoförsta århundradets bekännelse till sound och klangfantasi som musikens tongivande parameter.  

   Jacob Mühlrads brant stigande bana bortom konstmusikens upptrampade allfarväg började med tonårens ystra pianoimprovisationer. Tack vare hans envishet, uppenbara talang och den brinnande kärleken till musik som tagit över pojkårens hängivna religiositet har han på häpnadsväckande kort tid etablerat sig som sin generations mest spännande tonsättare.

Ett viktigt genombrott innebar hans numera ofta sjungna Anim Semiraus från 2013. Radiokören har uruppfört hans stora körverk Nigun och beställt ytterligare verk, liksom S:t Jacobs kammarkör. ”2018 kommer att bli mitt körår. 2019 blir ett orkesterår”. Då står bland annat en violinkonsert för solisten Christian Svarfvar på tur.

Camilla Lundberg (2016)