Agneta Sköld är Månadens Körtonsättare #4

”I sin enkla genialitet lägger sig Agneta Skölds musik tätt intill själen och väcker tankar om livets stora gåtor - liv, död och kärlek.”​ Så lyder juryns motivering till årets tonsättarstipendium från Musikföreningen i Stockholm, 2019. Agneta Sköld, utbildad sångsolist, erfaren radiokorist och mångårig körledare för Mariakören i Västerås, är kanske mest känd för sin vackra och sångbara sakrala körmusik. Hennes There is no rose har sjungits på hundratals julkonserter runtom i världen sedan den skrevs 2004.

“Nu när jag är pensionär har jag tid att experimentera!”
Intervju med Agneta Sköld, maj 2019

Vad är musik för dig?
Min mamma var kyrkomusiker och pianolärare. Vi syskon satt i ett angränsande rum när hon hade elever hemma. När de var klara med lektionen gick jag in och spelade ur minnet det de hade övat på. Jag har ju absolut gehör. Jag var kanske tre år gammal när jag började med det.

När jag var tonåring var det besvärligt att ha absolut gehör. Jag hade svårt att hänga med i kören när vi inte höll ton. Men det är ju en träningsfråga och jag har haft stor nytta av det senare – det har hjälpt mer än det har stjälpt. I Radiokören var det alltid jag som gav ton, utan stämgaffel förstås, och det har jag också gjort i alla körer jag har lett.

Musiken är min livsluft! Den påverkar hela vårt känsloregister, den går djupt ner och når ända in där orden inte räcker till. Det är himla viktigt. Jag kan inte tänka mig ett liv utan musik, det skulle ju vara jättekonstigt. Ingen kan väl leva utan musik?

Hur låter din egen röst?
Jag sjöng i Västerås hos Bror Samuelsson under hela min uppväxt. Det var en fantastisk skola! Jag är utbildad solist och hade en hel del uppdrag när jag hade gått ut Musikhögskolan, och sen arbetade jag ju i Radiokören och “Kammis” (Eric Ericsons Kammarkör). Jag satt förstås i altstämman! Men sen flyttade jag hem till Västerås med min familj och valde att koncentrera mig på körledarskapet. Allt har sin tid. Nu håller rösten inte för solo längre, men altstämman sjunger jag fortfarande.

Vem är du som tonsättare?
Jag har aldrig gått i nån skola för komposition. Jag är väl för gammal för att söka nån kompositionsutbildning, men det skulle vara kul att ha nån att diskutera med! Jag har alltid skrivit musik för de körer jag har arbetat med: från barnkör, via damkör till vuxen blandad kör. Jag är ju såhär praktisk av mig och ser vad kören behöver. Som kyrkomusiker har jag tagit intryck av den musikaliska värld jag har rört mig i och utvecklat den på mitt eget sätt. Jag skriver inte atonalt! Min musik är harmonisk, och jag tänker mycket på klanger, ackord och melodik.

Hur väljer du text?
Text är svårt! Det är tryggt inom kyrkan, för där finns det ju givna texter att använda. Men det finns ju också spännande utmaningar i att vidga de sakrala texterna med till exempel poesi. Då kan man få andra infallsvinklar, men ändå i samma anda. Jag har tonsatt en del av Harry Martinssons och Pär Lagerkvists texter. Men deras poesi är ju ofta på gränsen till sakral, i alla fall existentiell.

Vad vill du skriva för körmusik i framtiden?
Från början var komponerandet en vid sidan om-syssla, men sen började jag få fler och fler beställningar från andra. Nu när jag har pensionerat mig från min tjänst som kyrkomusiker ägnar jag mig på heltid åt att komponera, och nu har jag lust att experimentera, bredda mig och hitta andra vägar! Jag har mest skrivit för kör a cappella, och ibland med orgel. Jag skulle vilja sätta mig in i mera om instrumenten och kanske skriva för kör och orkester. Det är ju en helt annan klangvärld. Det skulle vara kul!

Just nu jobbar jag med två motetter som Gary Graden har beställt till S:t Jacobs Kammakör, och så en del barnkörsmusik som ligger i röret. Och damkör.

Vad tänker du på när du tänker på “svensk körmusik”?
För femtio år sen, när jag började på “Ackis” (Musikhögskolan i Stockholm), då stod man rakt upp och ner och sjöng. Det har förändrats! Med körmusiken som skapas nu kommer det fram andra sätt att uttrycka sig, och många körer arbetar med rörelser och sceniska projekt. Men fortfarande är det lika vackert. Man tycker om ljudet från den svenska körmusiken. Vad beror det svenska “soundet” på? Det handlar mycket om intonation, renhet och bra vokalljud. Klang! Och inte för mycket vibrato.

I Sverige har ju alla kyrkor och församlingar anställda musiker. Man kan leva hela sitt liv i kyrkan genom körmusiken, från det att man är väldigt liten. Jag tror det har lagt en stark grund till vår svenska körsång. Men det finns också en stark folkrörelse i körsången utanför kyrkan. Varenda förening eller företag har sin egen kör, och så har det varit länge. Att vi har så många och bra körer i hela landet, det ger ringar på vattnet!

*****

Tre körverk av Agneta Sköld:
There is no rose. Älskad sättning av den medeltida texten, för SATB (medelnivå).
Requiem. Agneta Skölds halvtimmeslånga Requiem från 2015 är ett innerligt, vackert och väl sammanhållet verk i sju satser. För SATB (medelnivå), sopransolo och orgel.
Sanctus. Ett livligt Sanctus för diskantkör, där varje sångstämma har sin egen individualitet och sångbarhet. För SSAA med pianoackompanjemang. 

Läs mer om Agneta Sköld
Agneta Sköld tar sitt notställ och går
, intervju i VLT

Agneta-collage.jpg

www.facebook.com/swedishchoralmusic/