"Det handlar om att beröra"

Olle Lindbergs körmusik färgas av jazz – det ska hända grejer! Arvet från släktens giganter inom svensk körmusik, pappa Nils Lindberg och hans farbror Oskar, tar Olle med ro. Tillsammans med sin fru Agnes turnerar han med duon A&O och BachEnsembleN Sörmland. Den 2 november 2019 uruppförs hans A Requiem for the Living i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. 

Intervju med Olle Lindberg, september 2019

Vad är musik för dig?
"Något som berör mig. Jag sjöng länge i Lone Larsens kör Voces Nordicae (numera VoNo) och jag är färgad av det både när jag komponerar och när jag utövar musik. Det handlar om att beröra, och att man inte ska vara rädd för det! Det tänker jag och Agnes mycket på när vi gör våra duo-program.

Jag tog upp brorsans avlagda gitarr i åttonde klass. Då hände något... Jag började med egen drivkraft upptäcka och planka musik. Först brorsornas Beatlesskivor, sedan hårdrock, sedan Toto och hux flux var jag 20 år och hade kommit in på Sjöviks folkhögskola." 

Var kommer du ifrån?
"Släktens hemort är Gagnef. Det är ju ganska folkdräktstätt, haha! Mamma har en, pappa hade, jag lånar ibland. Vi flyttade dit när min farmor dog och jag skulle börja tvåan. I hjärtat är jag mas men jag är minst lika färgad av mina stockholmsår. Det är där jag har bott längst. 

Det kan vara tungt att bära vidare ett så starkt musikaliskt arv som jag har. När jag började skriva musik på 90-talet gjorde jag allt jag kunde för att INTE låta som min far och andra släktingar. Det var dystert och dissonant för hela slanten. Men nu har jag tagit arvet och gjort det till mitt eget. Det är klart att det inte alltid har varit så lätt, men nu är det lugnt! Jag är min egen." 

Hur låter din röst?
"Som den tenor jag är! Min röst är... tydlig. Det smittar nog av sig på tonspråket också. Jag ogillar flum, det ska vara tydliga musikaliska idéer. Att jag har sjungit mycket, det hörs nog på musiken. Man kan säga att den är sångbar." 

Hur skulle du beskriva din musik? 
"I grunden tonal, men ofta utsmyckad med modala inslag. Harmisarna kan i vissas öron låta jazziga, medan vissa tycker att det låter Poulenc. Jag har lärt mig mycket om harmonik genom att lyssna på jazz och kompositörer som har använt jazz i klassisk körmusik. 

Körmusik kan stå stilla för mycket och bara vara vackert. Det har jag försökt ändra på. Det ska hända grejer! Och så är det viktigt med kontraster. Dissonanta partier får gärna följas av vackra partier och vice versa. Örat och hjärnan måste få avlastning ibland. Det är likadant med solistens roll. Det ska inte vara: “nu kliver sopranen upp och gör sin aria, nu sätter hon sig ned” utan mer som ett samtal." 

Vad i ditt liv har påverkat din musik mest?
"Det som förenar oss Lindberg-tonsättare tror jag är att vi har haft det vackert omkring oss. Också här i Mariefred där jag bor med min familj: jag ligger på sängen och tittar ut på Gripsholms Slott. Det är bra att bo nära Stockholm men skönt att komma därifrån, till det vackra. 

När jag kom till Musikhögskolan i Stockholm efter Sjöviks Folkhögskola kände jag att jag låg efter. Så jag utnyttjade tiden, gick på alla konserter på Konserthuset och började sjunga i alla körer jag kunde: Kammis (Eric Ericsons kammarkör), Gustaf Sjökvists Kammarkör och så Voces Nordicae, förstås. Det har ju varit den bästa skolan att sjunga i kör! Den analytiska hjärnan har gått på högvarv. Jag står där och tänker medan jag sjunger: skulle jag göra såhär eller sådär..? Det har format mig jättemycket. 

Jag har tittat mycket på film också. Jag blir inspirerad av hur kvalitativ filmmusik tar ett sånt omedelbart järngrepp om tittaren. Folk säger att min låter som filmmusik, att musiken skapar bilder, och det gör mig glad. 

Jag kommer att tänka på alla jag fick träffa tack vare min fars samarbeten med stora musiker. Alice Babs till exempel. Jag var med som 5-åring när hon och Nils möttes på skivbolaget första gången och diskuterade tänkbara projekt. Och det blev många... Eller alla gånger musiker samlades i vårt vardagsrum för att repa inför Musik vid Siljan: det var jazzeliten, Lena Willemark, Olle Persson, stråkkvartetter…" 

Vad vill du skriva för körmusik i framtiden? 
"Så olikt jag kan från fall till fall! Det är roligt att väva in andra musiker i körmusiken. Jag tycker jag har ganska bra koll på instrument och jag strävar efter att få de instrumentala inslagen att vara lika lödiga som kören. De ska få fria tyglar! I Mässa i Dalaton ska stråkkvartetten låta som ett spelmanslag, fast med klassisk touch.

Det är roligt att skriva både musik som de flesta skulle kunna ge sig på och att skriva för mer professionella ensembler, som jag gjort i t ex Missa Nordica (dedicerad till Voces Nordicae). Jag har ju gjort mycket kyrkomusik, men nu ska jag snart sätta igång med ett stycke till barbershopmanskören Zero8 och det ska absolut inte vara kyrkligt!

Mina barn sjunger båda i Strängnäs domkyrkas barnkörer. De pratar redan insatt och nördigt om vilka som använder huvudklang och bröstklang och hur. Så det kan verkligen bli underbart insnöade samtal här hemma! De säger att mitt nya Requiem är “lite läskigt, men bra.”

 

Tre verk av Olle Lindberg
1. Consolation Mass/Mässa till tröst. Skir och innerlig mässa för kör SATB, diskantkör och soloviolin. Svenska/latin eller engelska/latin. Lätt-medelsvår nivå.
2. Missa Nordica. Dedicerad till Voces Nordicae (numera VoNo). SSAATTBB. Avancerad nivå. Lyssna på Gloria-satsen på Voces Nordicaes CD Time is now.
3. Festmusik; till ord av Martin Luther. Kantat för solo, kör SATB, stråkar, trumpet och pukor. Lätt-medesvår nivå. Lyssna och se Boo Kammarkör och orkester under ledning av Helena Engardt framföra den.


Olle Lindberg Composer&Musician på Facebook: https://www.facebook.com/ollemusiclindberg/

Olle Lindbergs CV på Föreningen Svenska Tonsättares hemsida: https://fst.se/tonsattare/olle-lindberg

Olle_collage_web.jpg