Franz Berwald

Franz Berwald räknas numera till Sveriges största tonsättare genom tiderna. Inte minst i sina symfonier och i sin kammarmusik framstår han som en förgrundsgestalt inom 1800-talets nordiska musikskapande.

Sök efter verk i katalogen »

Franz Berwald fick sin första musikaliska utbildning av fadern. Efter vidare studier för Edouard Du Puy anställdes han 1812 som violinist i Hovkapellet. Som tonsättare var Berwald autodidakt, men tiden i Hovkapellet gav honom nyttiga erfarenheter och kompositoriska kunskaper både var gäller form och instrumentering. Redan tidigt visade Berwald prov på en anmärkningsvärd originalitet i sitt tonspråk men uppskattades inte av den samtida svenska musikvärlden.

För att bli erkänd som tonsättare reste Berwald därför 1829 till Berlin, där han arbetade på flera olika operaprojekt, men framgången uteblev och för sin försörjning inrättade han 1835 ett ortopediskt institut som han drev i sex år. 1841 flyttade Berwald till Wien där han fick det erkännande som tonsättare han så länge väntat på. Där komponerade han den första symfonin Sinfonie sérieuse 1842 och flera tonmålningar, t. ex. Ernste und heitere Grillen och Erinnerung an die norwegischen Alpen samt operan Estrella de Soria.

När Berwald återvände till Sverige 1842 stod han på höjden av sin kreativa bana och skrev de följande åren ytterligare tre symfonier, Sinfonie capricieuse, Sinfonie singulière och Sinfonie naïve. Men fortfarande ställde sig det svenska musiklivet kallsinnigt till honom. Berwald sökte posten som director musices i Uppsala men blev förbigången vid tillsättningen. För att kunna försörja sig accepterade han därför ett erbjudande om att bli disponent vid Sandö glasbruk i Ångermanland. Han fortsatte dock att komponera, framförallt kammarmusik som stråkkvartetter, pianotrios och pianokvintetter.

1862 fick Berwald äntligen uppleva en stor framgång i Sverige med sin omarbetade opera Estrella de Soria på Stockholmsoperan. Han fullbordade sin sista opera Drottningen av Golconda 1864 och fick slutligen sitt erkännande även från officiellt håll: 1864 utnämndes han till ledamot av Musikaliska akademien och 1867 till professor i komposition vid Musikkonservatoriet i Stockholm. Bara ett år senare (1868) dog Berwald i sviterna av en lunginflammation.
 
Exempel på verk:

  • Ouvertyr till operan Drottningen av Golconda
  • Dryckesvisa ur operan Estrella de Soria
  • Ernste und heitere Grillen
  • Minnen från norska fjällen
  • Revue-Marsch
  • Sinfonie singulière
  • Sinfonie capricieuse - Symfoni i D-dur
  • Sinfonie serieuse - Symfoni i g-moll