Gustaf Nordqvist

Nordqvist komponerade i det lilla formatet, men hans produktion är ändå imponerande stor - åtskilliga av hans omkring tvåhundra solosånger har blivit en omistlig del av den svenska romansskatten.

Sök efter verk i katalogen »

Född i Stockholm den 12 februari 1886, död den 28 januari 1949. Studier vid Musikkonservatoriet i Stockholm från 15 års ålder (1901-1910) med organistexamen 1903 och kyrkosångarexamen 1907. Hans lärare var bl a Ernst Ellberg (komposition) och Lennart Lundberg (piano). Fortsatta kompositionsstudier i Berlin 1913-14 för A Willner. Organist i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm från 1914. Lärare i harmonilära vid Musikkonservatoriet från 1924 (professors titel 1944) och huvudlärare i orgel vid Karl Wohlfarts musikskola från 1926. Ledamot av Musikaliska Akademien 1932, Litt. et art. 1935. 

Gustaf Nordqvist är mest känd för sin sång Till Havs, men hans rika produktion innehåller mycket mer än så. Med Barnesang inledde han 1904 som artonåring sin tonsättarkarriär och nästa viktiga hållpunkt inföll när han 1909 tonsatte Gripenbergs dikt Drivsnö, en sång som tilldrog sig Sibelius stora gillande. Han tog sig an den unga, svenska lyriken så snart den kommit ut i tryck och han kom att tonsätta dikter av flertalet samtida författare: Anders Österling (Fiolens sång), Erik Axel Karlfeldt (Om våren), Bo Bergman (Melodi), Erik Blomberg (Var stilla, hjärta), Pär Lagerkvist (Det är vackrast när det skymmer), Wilhelm Ekelund (Mot alla stjärnor), Gustaf Fröding (En vintervisa) m fl. Gemensamt för de flesta dikter han valde att tonsätta är naturlyriken eller kärleken. 

Speciellt känd har Nordqvist kanske blivit för sin stora produktion av andliga sånger, även om det är föga fruktbart att hänföra de enskilda sångerna till endera profan eller andlig. Texternas allmänmänskliga djup och musikaliska utformning gör att de ofta kan placeras i båda facken. Lika gärna som han tonsatte Davids Psalmer, närmade han sig dikter av Harriet Löwenhjelm (Ack saliga, saliga), Sven Lidman (Herre, djupen ropa dig) och även Dan Andersson (Men jag hörde en sång och Det är något bortom bergen) eller Hjalmar Gullberg (Bortom berg och mörka vatten) - tonsättningar som får en tydligt andlig prägel. Hans sånger utmärks av ett personligt melodiskt källflöde, en rik pianosats och en djup insikt om textens krav. Han gav prov på en stor variationsrikedom, där romantiska och folkliga stilelement dominerar. 

Stig Jacobsson
Källa: Svensk Musik