Johan Helmich Roman

Den svenska musikens fader

Sök efter verk i katalogen »

Johan Helmich Roman, född den 26 oktober 1694 i Stockholm, och död den 19 oktober 1758 i Ryssby socken, Kalmar län, var son till hovkapellisten Johan Roman. Han fick en omsorgsfull uppfostran och uppträdde redan vid sju års ålder inför hovet som violinist. Vid nyåret år 1711 anställdes han i hovkapellet, och fick år 1716 tillstånd av Karl XII i Bender att göra en studieresa till London. Där fick han snabbt anställning i operaorkestern vid King's Theatre, under Georg Friedrich Händels ledning. Under denna tid bedrev Roman samtidigt studier i generalbas och komposition för Johann Christoph Pepusch och Attilio Ariosti. Då Londonoperan år 1717 för någon tid måste upphöra med sin verksamhet, fick han anställning hos den musikälskande hovmarskalken, hertigen av Newcastle, hos vilken han rönte en smickrande uppmärksamhet och varifrån ryktet om hans framgångar även nådde hemlandet.

Roman blev år 1720 hemkallad och återinträdde, samtidigt med faderns bortgång, i hovkapellet. Roman ledde orkestern vid Fredrik I:s kröning, och utnämndes år 1721 till vice hovkapellmästare. Från och med år 1729 fungerade han som ordinarie hovkapellmästare. Av hälsoskäl företog Roman år 1735 en tvåårig resa genom England, Frankrike, Italien och Tyskland under vilken han fördjupade sina musikaliska kunskaper och samlade noter till hovkapellet. Efter sin återkomst år 1740 valdes han in i den nyinstiftade Vetenskapsakademien. 1744 uppfördes hans inför eftervärlden mest kända verk, Drottningholmsmusiken, vid arvfursteparet Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas bröllop.

Roman var en framstående virtuos på violin och oboe, och även dirigent som översatte och uppförde många utländska tonsättares verk (Händel, Pergolesi m fl). Han översatte också flera musikteoretiska verk av Gasparini, Pepusch och Keller till svenska. Störst betydelse har emellertid Roman haft som tonsättare. Hans verk omfattar så gott som alla grenar av tonkonsten, med undantag av operan. Roman drogs särskilt till den andliga musiken, och det är här hans inspiration klarast framträder. 1752 uruppförde han Den Svenska Mässan.

Roman utnämndes år 1745 till hovintendent och drog sig samtidigt av hälsoskäl tillbaka till sin egendom Haraldsmåla i Ryssby, strax norr om Kalmar, där han alltjämt sysselsatte sig med komposition. 

Den centrala roll som Roman spelade i Sveriges kulturella liv under Frihetstiden kan knappast överskattas. Det svenska hovkapellets storhetstid började med honom och med honom inleddes också den första offentliga konsertverksamheten i Stockholm med "Cavalierskonserter" i Riddarhuset. Trots betydelsefulla impulser utifrån blev Roman trogen sin egenart i en stil, märkbar redan tidigt i hans produktion, som vi gärna vill betrakta som typisk svensk: en stil av galant karaktär - style galante - vilken kanske mest kommer till sin rätt i de instrumentala verken. 

Romans kompositioner har katalogiserats av professor Ingmar Bengtsson, och brukar betecknas med BeRI-nummer.

Källa: Eva Nordenfelt och Per Olof Gillblad