Karl-Birger Blomdahl

Karl-Birger Blomdahl var en dynamisk naturkraft som med tiden utvecklades till vår ledande musikdebattör. Han var en stark personlighet som arbetade intensivt på många fält. Han kämpade för att grunda en elektronmusikstudio i Stockholm (EMS) och för att omforma radions musikerresurser till en fullvuxen symfoniorkester med egen studio. Han hävdade starkt den moderna musikens hemortsrätt i radio och på konsertprogram.

Sök efter verk i katalogen »

Född i Växjö den 19 oktober 1916, död i Kungsängen den 14 juni 1968. Att han först bedrev studier i biokemi, var något som hans belackare gärna påminde om när de fann hans musik alltför modern och “ingenjörsmässig“. I själva verket började han 1935 studera komposition för Hilding Rosenberg, men studierna avbröts av en lång militärtjänstgöring under krigsåren. Därefter bedrev han även studier vid Musikhögskolan; dirigering för Tor Mann och barockmusik för Mogens Wöldike.

Inom kamratkretsen Måndagsgruppen, där ny musik och nya kompositionstekniker nagelfors, blev han den naturliga medelpunkten. De utgick från Hindemiths nysakliga Unterweisung im Tonsatz. Redan mot slutet av 1940-talet undervisade han privat i komposition och 1960-64 var han nytänkande kompositionsprofessor vid Musikhögskolan. 1947-56 var han sekreterare i den svenska ISCM-sektionen, 1949-54 ordförande i Fylkingen. Efter några år som konsult blev han 1965 chef för Sveriges Radios musikavdelning. Ledamot av Musikaliska Akademien 1953.

Karl-Birger Blomdahl var en dynamisk naturkraft som med tiden utvecklades till vår ledande musikdebattör. Han var en stark personlighet som arbetade intensivt på många fält. Han kämpade för att grunda en elektronmusikstudio i Stockholm (EMS) och för att omforma radions musikerresurser till en fullvuxen symfoniorkester med egen studio. Han hävdade starkt den moderna musikens hemortsrätt i radio och på konsertprogram. På några decennier har hans kompositioner, som av allmänheten ofta togs emot som svårbegripliga nymodigheter, blivit klassiker med självklar plats på konsertestraderna. Medan kompletta inspelningar av svenska operor på grammofon är en stor sällsynthet, har Blomdahls Aniara spelats in två gånger. Hans övriga musik finns också rikt företrädd på skiva.

Redan verken från 30-talet avslöjar en gedigen hantverksskicklighet och de tidiga 40-talsverken speglar studierna i barockmusik (en neoklassisk Concerto grosso och bachinspirerade Tre polyfona pianostycken). Längre fram kommer inflytande från Hindemith, Bartok, Stravinsky, vilket märks i Pastoralsvit för stråkar (1948) - det första verk som vänskapen med diktaren Erik Lindegren resulterade i. Medan Blomdahl tidigare hävdat att litteratur och musik icke låter förena sig, öppnade Lindegren och den övriga kretsen kring tidskriften Prisma hans öron även för denna genre, och Lindegren bidrog med texter till oratoriet I speglarnas sal, operorna Aniara (1958) och Herr von Hancken (1962-64) samt kantaten ...resan i denna natt (1966). I några av dessa verk knyter tonsättaren även an till blues och jazz, inte sällan i parodiskt syfte.

Med tredje symfonin (Facetter) slog han igenom internationellt (ISCM 1951) med ett personligt och skiftningsrikt tonspråk. Även senare orkesterverk som baletterna Sisyfos (1954) och Minotauros (1957), orkesterdikterna Fioriture (1960) och Forma ferritonans (1961) avslöjar en rik och vital fantasi med massiv uttryckskraft.

Stig Jacobsson
Källa: Svensk Musik