Wilhelm Stenhammar

Wilhelm Stenhammars verk tillhör hörnstenarna i svensk musiklitteratur. Hans tonsättargärning är en av våra rikaste och mest mångsidiga.

Sök efter verk i katalogen »

Född i Stockholm den 7 februari 1871, död den 20 november 1927. Han växte upp i ett strängt religiöst och musikaliskt hem - fadern var tonsättaren och arkitekten Per Ulrik Stenhammar. 1887 pianoelev till Richard Andersson (som studerat för Clara Schumann). Studierna 1888-90 för Wilhelm Heinze resulterade i en orgelexamen. Kontrapunktstudier bedrevs samtidigt för Joseph Dente och kompositionsstudier för Emil Sjögren (1888) och Andreas Hallen (1889-92). 1892 debuterade han i tre egenskaper: som pianosolist i Brahms andra pianokonsert, som kammarmusiker i Saint-Saens pianokvintett och som tonsättare med körballaden I rosengård från 1889. Studerade 1892-93 piano för Heinrich Barth i Berlin. Framträdde flitigt som solist och kammarmusiker på långa turnéer med Aulinska kvartetten. Började under slutet av 1800-talet framträda som dirigent, bl a på Kgl teatern. 1906-07 bosatt i Florens. 1907 konstnärlig ledare och dirigent för orkesterföreningen i Göteborg fram till 1923. Lanserade där bl a Bruckner och Nielsen. 1923-25 kapellmästare vid Kgl teatern i Stockholm. Statens tonsättarstipendium 1894-98, Ledamot av Musikaliska Akademien 1900, hedersdoktor vid Göteborgs högskola 1916.

Wilhelm Stenhammars verksamhet som pianist och dirigent lade grunden till den moderna svenska konsertverksamheten. Hans framåtblickande repertoarkänsla gynnade den unga musiken (Rosenberg, Atterberg m fl), men hans eget tonspråk blev aldrig modernistiskt. I de sena teatermusikaliska arbetena för Lorensbergsteatern i Göteborg (bl a Ett drömspel, Romeo och Julia samt Chitra) närmar sig möjligen impressionismen. Hans tonsättargärning är en av våra rikaste och mest mångsidiga. Redan under studietiden skrev han sånger (bl a I skogen) som ännu hör till standardrepertoaren. Även de tidiga, varmt lyriska tre körsångerna till J P Jacobsens texter och de tre brahmsklingande pianofantasierna förekommer ofta på konsertprogrammen. Efter studierna i Berlin fick hans musik emellertid en olycklig wagneranstrykning, särskilt tydlig i operorna Gildet på Solhaug och Tirfing, vars kallsinniga mottagande försatte honom i en kris. Efter några års tystnad återkom han med en lång och imponerande serie orkesterverk, kammarmusik (6 stråkkvartetter) och sånger som kommit att höra till hörnstenarna i vår musiklitteratur - och som inte minst via skivinspelningar numera också är en världsangelägenhet.

Stenhammar spelade själv sin Pianokonsert i Bb-moll i Köpenhamn, Berlin (med Richard Strauss) och med Halléorkestern i Manchester (Hans Richter). Arthur Nikisch uruppförde med Berlinfilharmonikerna konsertuvertyren Excelsior! 1897. Serenad för orkester (1911-1913/19),  Symfoni nr 2 (1911-15), sångcykeln Visor och stämningar (1908-09) hör till höjdpunkterna. 

Stig Jacobsson
Källa: Svensk Musik

Exempel på verk:

  • Pianokonsert nr 1 Bb-moll
  • Pianokonsert nr 2 d-moll
  • Florez och Blanzeflor
  • Symfoni nr 2
  • Två sentimentala romanser